Oj, hade typ glömt det här... bäst att jag fortsätter antar jag :P

När folk frågar mig om jag är kristen, så svarar jag att jag är komfirmerad. Det brukar inte duga åt dem. Antar att det inte gör det här heller, så jag ska utveckla lite.
Som naturare så funkar det inte riktigt att vara fullt ut kristen tycker jag, det blir alldeles för mycket kollisioner, och vetenskapen är ganska svår att förkasta. Jag tror inte nödvändigtvis att Gud har skapat jorden och allt som finns på den. Men jag tror att det finns något större än oss, jag tror att det finns något/någon som vakar över oss lite grann. En tro och en gud är för mig väldigt personligt, och ingen har en likadan bild som ngn annan. Därför har jag nästan en "personlig" Gud, som jag tycker finns för min värd. Han har inte spec inflytande, men han finns, och han lyssnar nog ibland. I brist på något som skulle passa bättre krokar jag ihop min tro till kristendomen, bär mitt konfirmationskors kring halsen och tänker gifta mig i en kyrka. Jag tycker själva att jag har en aldeles lagom blandning mellan vetenskap och religion. :)
Hoppas att ingen blev förvirrad, det är lite rörigt med tro...

(för övrigt tror jag på kärleken, det goda i människan och fysikboken, hehe)

Pussar på er <3