Folk kommer antagligen tycka att det är jättesött, eller lite småtragiskt... Men jag tror inte att jag har en bästa vän. Jag tror ärligt att min pojkän är min bästa vän.

Ricky.
Ingen känner mig bättre än du. Vi spenderar otroligt mycket tid ihop, och har under dessa nästan 1 1/2 år som vi kännt varandra kommit varandra väldigt nära. Jag tror att du vet allt om mig nu. Du känner till mina små egenheter och har överseende med alla min påhitt. Jag kan vara världens barnsligaste med dig, diskutera djupa frågor eller plugga matte i flera timmar tillsammans med dig. Vi kan skratta åt småsaker i flera timmar, leka i snön eller bara mysa och ha det bra. Det spelar ingen roll vad det gäller, vi fungerar i alla lägen. Efter att ha pratat med dig en dag skojade jag om att du var en tvilling jag aldrig fått. Jag är glad att du inte är just min tvilling, men jag har aldrig hittat någon som förstår mig bättre, och som delar mina tankar och värderingar så mycket som du gör. På något sätt är vi samma skrot och korn. Det är underbart att ha en vän som du, även om du är mer än så för mig.

Men egentligen så tycker jag inte om uttrycket Bästa vän, som i att man bara får ha en...

För jag har ju även några OKKare, klasskamrater och Gnestatjejer som står mig extra nära. Och några övriga oxå. Det är helt fantastiskt att kunna ha så många underbara och fina människor. Egentligen är ni alla mina bästa vänner, för ni är helt enkelt bäst. :P



En bästa vän är den som upfyller (det mesta) av detta. Sen får jag ha hur många som helst. ;)


Pussar på er <3