Eva plockade fram gamla inspelningar idag, från när jag och kussarna var små... Tobbe var tre år gammal, jag två, vickis ett och ludvig finns t.o.m. bara med i de senare filmerna..
Fick se från jular och annat och då kommer tankarna smygande..:

Visst var alting lättare då? när dt enda man behövde bekymra sig om var om ifall man skulle hälla upp en skopa sand till i knät eller inte.. Man kunde springa runt planlöst, med eller utan kläder, ingen hade några krav, bara att man satt still ibland och såg söt ut så det kunde fångas på film. Spillde man ut mat över sig, golvet eller något liknande var det ju bara sött, och kunde enkelt åtgärdas. Om man fick för sig att åka rutchkana var det en glädje för föräldrarna, "tänk så underbart, ngen Leker!". Tyckte man om att nypa pappa hårt i näsan var det fullt tillåtet. Till och med katten hade överseende med att en liten blond, rundkindad och energispeedad Lovisa följde den stackaren varje meter för att dra henne lite lätt i svansen.

Och vi var en familj...
Det var vi fyra,
Mamma, pappa, jag och ludvig.
Familjen L: Lottie, Lasse, Lovisa och Ludvig.

Och Morfar var där. Och gammelmormor. Det käns som evigheter sedan jag träffade dem. Det sorgliga är, att är precis vad det är. Morfar var frisk på filmen, han stod och försökte samla de tre små kusinerna (ludvig var för liten) framför granen för att mormor skulle få ta en bild... Han såg glad ut, och kramade sina barnbarn. Pappa sat och pratade med gammelmormor vid ett bord i bakgrunden. Hon var gammal redan då, men hon var där.

Ja, allt var nog enklare då helt enkelt.
Det spelar ingen roll ifall jag då och då lever kvar i det mentala stadiet av en femåring, att jag fortfarande vill åka pulka och fånga flingor på tungan, att jag älskar att krama om och krypa ihop nära hos mamma och pappa, inte heller att jag fortfarande vill åka rutchkanorna i säterdalen, samma kana som när jag var två år gammal.
Jag håller på att växa upp, och det kommer aldrig att bli som det var där på filmerna... i en liten del av mig kommer det nog att alltid att svida lite grann..

Jag upptäckte idag att jag har upplevt 17 julaftnar i mitt liv.
Tretton av dem har varit hos mormor (ofta även hos babsan)
Två har firats på Hjortstigen
Två på Riavägen
Jag insåg just att i år var den första jag firat utan pappa.

Kram <33